SanktLarsFilm

Facebook

Youtube

Jag vill göra en film som försöker se nyanserat och hyfsat objektivt på kunskapsläget om barn och unga som finns i dygnsvård. Att det finns olika förklaringar, men också att det helt godtyckligt kan drabba fel personer och familjer. BarnenJag har kommit i kontakt med barn som idag är vuxna berättar vilken tur de haft att socialtjänsten funnits och många gånger räddat deras liv bokstavligen. Det finns tyvärr de barn som kommer under radarn och råkat väldigt illa ut på olika sätt efter att de blivit omhändertagna. Många gånger beskriver de att de önskat att få vara kvar hemma trots att de vet att den miljön inte heller var bra. Sen pratar jag med barn som befinner sig i samhällsvård just nu och de mår dåligt. En del vill bara hem till sina föräldrar. FöräldrarnaMånga föräldrar känner sig oskyldigt anklagade och bestörta över att deras familj har splittrats. En pappa är anklagat för att ha haft sex med sin son. Detta har han friats för i alla instanser, ändå får han inte träffa sin son. En mamma försökte skydda sin son från pappan som misshandlade pojken fysiskt och psykiskt, idag har pappan ensam vårdnad.Det finns också de föräldrar som berättar att de varit i en sådan kris i livet att det inte funnits någon annan utväg för familjen än att söka hjälp och därför är de tacksamma att deras barn fått komma till en trygg plats under tiden som de ordnat upp sitt liv. Jag vill visa att det är inte bara är missbrukare som får sina barn omhändertagna idag, utan människor från alla samhällsskikt. I domstolarna ser man inte det som kallas för “parenting alienation”, eller föräldraalienation. Det är helt vanliga vårdnadstvister där den ena ofta försöker smutskasta den andra föräldern. Barnen kommer sällan till tals i domstolen trots att det är därför som alla är där.Det står i SoL att socialtjänsten ska arbeta för att familjen ska återförenas, men detta sker allt för sällan, trots att är lag. Detta ämne är också aktuellt nu när barnkonventionen har blivit lag 2020.

De förlorade barnen

Filmen handlar om fem fd patienter som berättar öppet om sin tid på Sankt Lars sjukhus. Tidsperioden är ca 1960-2000. Med i filmen är också Lars H. Gustafsson som ger en bild av hur begravningsplatsen intill sjukhuset sköts idag. För att ge en nyanserad bild av dagens psykiatri har jag också låtit intervjua Åsa Westrin, professor och överläkare i psykiatri. Detta är min första dokumentärfilm. Jag har som ambition att väcka tankar kring psykisk ohälsa och bidra till att minska stigmatiseringen.

Sankt Lars sjukhus "Där satt ju dårarna"

Min tanke om filmen är att vi ska lära oss av vår historia, hur vi behandlat människor som har annorlunda beteende. Dessa människor som aktivt rensades bort och placerades på instutioner hade säkerligen autism, down syndrom och tvångsbeteende. Idag har vi lärt oss att ta hand om våra medmänniskor i takt med att kunskapen har ökat. Samtidigt vill vi inte ha ha barn med down syndrom. Det är också svårt för personer med kognitiv funktionsvariation att få ett vanligt arbete, om inte omöjligt. Är det så illa att vi fortfarande lever med dåtidens sätt att tänka? Vi har bara bytt namn några gånger. 18 januari 1928 höll Per Albin Hansson sitt berömda folkhemstal. I det talet nämner han, “Det goda hemmet känner icke till några privilegierade eller tillbakasatta, inga kelgrisar och inga styvbarn”. Tyvärr glömdes en del människor bort. Människor med funktionsvariationer. Dessa blev Sveriges styvbarn och för dessa människor fanns det ingen plats i det svenska folkhemmet.I filmen får vi möta de som jobbat på Vipeholms sjukhus och varit en del av utvecklingen, som där och då blev starten på vårt moderna tänk kring personer med funktionsvariation. Det berättas också om bevittnade övergrepp och hemskheter som länge har velat tystats ner av samhället. Amanda Malmberg har själv Downs syndrom och hon berättar om sitt liv, men också vad hon anser om hur man behandlat dessa människor i historien. Kalle Lind arbetade som vårdare på ett gruppboende innan sin mediakarriär. Kalle berättar mycket fint om sitt möte med en tidigare patient från Vipeholm och hur de två fann varandra.Filmen tar oss med genom historien, från tidigt 30-tal fram till hur det är idag.

Folkhemmets styvbarn - Vipeholm sjukhus

Människor som Cicky är inspirerande. De vågar vara sig själva. Men oftast betalar de ett högt pris.Cicky har i alla år sökt efter kärlek, men istället har hon fått utstå förakt och övergrepp. Hon har velat ingå i en gemenskap men har blivit utestängd.För den som vågar tränga sig igenom hennes hårda skal, döljer det sig en skör människa med unika egenskaper. En vän för livet.