Folkhemmets styvbarn - Vipeholm sjukhus

Folkhemmets styvbarn - Vipeholm sjukhus

Min tanke om filmen är att vi ska lära oss av vår historia, hur vi behandlat människor som har annorlunda beteende. Dessa människor som aktivt rensades bort och placerades på instutioner hade säkerligen autism, down syndrom och tvångsbeteende. Idag har vi lärt oss att ta hand om våra medmänniskor i takt med att kunskapen har ökat. Samtidigt vill vi inte ha ha barn med down syndrom. Det är också svårt för personer med kognitiv funktionsvariation att få ett vanligt arbete, om inte omöjligt. Är det så illa att vi fortfarande lever med dåtidens sätt att tänka? Vi har bara bytt namn några gånger.


18 januari 1928 höll Per Albin Hansson sitt berömda folkhemstal. I det talet nämner han, “Det goda hemmet känner icke till några privilegierade eller tillbakasatta, inga kelgrisar och inga styvbarn”. Tyvärr glömdes en del människor bort. Människor med funktionsvariationer. Dessa blev Sveriges styvbarn och för dessa människor fanns det ingen plats i det svenska folkhemmet.

I filmen får vi möta de som jobbat på Vipeholms sjukhus och varit en del av utvecklingen, som där och då blev starten på vårt moderna tänk kring personer med funktionsvariation. Det berättas också om bevittnade övergrepp och hemskheter som länge har velat tystats ner av samhället.


Amanda Malmberg har själv Downs syndrom och hon berättar om sitt liv, men också vad hon anser om hur man behandlat dessa människor i historien.


Kalle Lind arbetade som vårdare på ett gruppboende innan sin mediakarriär. Kalle berättar mycket fint om sitt möte med en tidigare patient från Vipeholm och hur de två fann varandra.

Filmen tar oss med genom historien, från tidigt 30-tal fram till hur det är idag.

Har du redan köpt videon? Logga in på ditt konto för att titta. Streama så många gånger du vill under 1 vecka